Atmosfären är en av de viktigaste förutsättningarna för liv på jorden. Den består av flera olika luftlager som filtrerar bort skadlig strålning från solen. Den förhindrar också att en del av värmen som alstras på jorden försvinner ut i rymden.

Industrialiseringen, utsläpp och försurningen gör att atmosfären håller på att förändras. Dels täpps den till så att mer värme stannar kvar, dels tunnas ozonlagret ut vilket ger en ökning av farlig ultraviolett strålning från solen.

Flera ämnen bidrar till att förstöra ozonlagret. Ett av dessa är CFC (klorfluorkarboner). Det fungerar ungefär så här:

CFC stiger långsamt upp i atmosfären (det kan ta flera decennier). Den ultravioletta strålningen från solen gör att CFC bryts ner varvid fri klor frigöres. Kloret angriper ozonet i en katalytisk process. Ozon spjälkas sönder ien fri syreatom och en syrgasmolekyl. Kloret förenar sig med den fria syreatomen och bildar klormonoxid ClO. Så småningom kommer en fri syreatom att knycka syret från kloroxiden så att kloret kan spjälka sönder en annan ozonmolekyl och processen upprepas..... En enda kloratom kan spjälka hundratusentals ozonmolekyler. 

Ozonhalten i de lägre luftlagren har också ökat kraftigt på senare tid. Detta bland annat till följd av den ökande biltrafiken och därmed utsläpp av både kväveoxider och kolväten som under inverkan av solljus omvandlas till ozon. Ozonet reducerar effektiviteten i vegetationens fotosyntes, försämrar växternas vattenhushållning och sänker tillväxten.