I dagens samhälle introduceras ständigt nya kemiska ämnen - framtagna och avpassade till en mängd olika specialändamål inom såväl industri, skogs- och jordbruk som hushåll. Parallellt med den ökande användningen rapporteras många fall av förgiftningar och andra skador på natur och miljö.

Av teknisk-ekonomiska skäl strävar man många gånger efter ämnen som är så stabila (eller reaktionströga) som möjligt, dvs. har hög grad av persistens. En nackdel med detta är att dessa ämnen kommer att finnas både i och vara tillgängliga för både växter och djur under mycket lång tid. 

Begreppet miljögift är ett samlingsnamn för ämnen som kan ha skadlig effekt på miljön.

Några klassiska miljögifter - vad de står för och vad de användes till:

- En ökad halt av aluminiumjopner (Al³⁺) i samband med försurning av sjöar innebär stor risk för fiskdöd.
- Al används som ren metall och som legering i byggnadskonstruktioner, bil och flygindustrin, elektrisk utrustning, kastruller och förpackningar.
- Aluminiumsulfat används vid kemisk rening av både dricksvatten och avloppsvatten.

- I dricksvattenledning; urlakning kan ske om vattnet är mjukt och pH surt. Hög halt koppar kan orsaka diarré, särskilt hos spädbarn. Koppar i vattnet kan grönfärga hår och vittvätt  Låt vatten rinna ett tag innan det används till dryck eller matlagning; stående vatten har högre metallhalt än rinnande vatten.
- Höga halter av koppar verkar hämmande på rotbildning och tillväxt.
- Starkt giftig för lägre organismer och för får. Flera dödsfall har inträffat bland djur som ätit av fruktträd som sprutats med kopparhaltiga bekämpningsmedel.

- Utsläpp sker vid bearbetning av sulfidmalm, vid produktion av fosforsyra och cellulosa, från kraftverk som drivs med stenkol, koks eller olja och vid sopförbränning, vidare i mindre mängder från krematorier.
- Metylkvicksilver angriper hjärnan.
- Trots motåtgärder har förekomsten av Hg i miljön ökat. Det kan bl.a. bero på försurningen, som frigör kvicksilver ur berggrund och jord.